BDAY BRUNCH ❥
 
HAPPY BIRTHDAY TO ME ❥ Yees! Idag är ingen vanlig dag utan idag är det faktiskt min födelseda´, hurra, hurra, hurra! Startade dagen på absolut bästa sätt med det bästa sällskapet (fastän några stjärnor saknades!) och än så länge har dagen varit helt magisk! Nu ska jag däremot se till att få i mig middag, svida om till partystassen och styra kosan mot mitt favoritställe som levererar den bästa musiken i hela stan! Ikväll ska det dansas (och firas!) Puss
Kommentarer (1)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
PTSD & Mördarclowner
 
"AKTA DIG!!" Skriker min vän samtidigt som han vänder sig om mot mig och mina andra kompisar. Han pekar med sitt finger, kollar på mig och sedan bakom mig.. 
Jag faller handlöst ner mot marken och landar på mina knän, ihop sjunken. I ren skräck och panik tappade jag kontrollen över min kropp. Knäna bara vek sig. Jag kommer heller inte upp, jag får ingen luft.. Tills en annan av mina vänner lyfter upp mig..

Det var jag och tre utav mina kompisar som var ute och promenerade. Vi gjorde ofta det för att kunna hänga, prata, fördriva tiden och bara få kvällarna att gå där hemma i Borås. Det hade börjat bli lite mörkt och vi hade nyligen haft uppe ett samtalsämne om att jag var mörkrädd. Min kompis ville självklart bara skoja, men det var allt annat än skoj för mig. Min vän som lyfte upp mig kunde känna paniken i mitt grepp som jag fattade om honom, där jag inte ens kunde öppna mina händer från greppet jag hade. Han frågade hur jag mådde och jag svarade med att jag var bra.. 
 
Jag var 23 år när jag fick reda på det. Jag fick fylla i lite papper hos terapeuten jag skulle gå hos om hur jag mår och känner. Där & då fick jag svart på vitt att jag lider av PTSD. Postronomisk Stress Syndrome. Ett tillstånd man hamnar i vid exempelvis trauman av dess olika slag. 
Detta är något som du kan jobba med och minska stressen i din kropp och bli bättre. Idag är det som natt och dag när jag ens tänker tillbaka på mitt tillstånd jag hade då.  
PTSD:n har funnits där så länge jag kan minnas och jag var otroligt liten när de första traumatiska upplevelserna dök upp i mitt liv.. När jag blev skrämd av min kompis och hamnade på marken för andra gången i mitt liv, så visste jag inte att det berodde på det. Kroppen bara agerade. Stängdes av. 

Jag har sett Youtube-klipp om hissar som släcktes ner för ett "mardröms Prank". Jag såg clowner som fejkade mord. Jag såg personer som klädde ut sig till terrorister och sprang runt och drev med männsikor och hela jag började koka. MÄNNISKORNA BAKOM DET HÄR ÄR JU SINNESJUKA! 
Det är inte ett jäkla prank att förstöra människors liv på det sättet! Hur i hela fridens namn kan det ens vara OKEJ att tycka att det är värt att göra det för att få det hela fångat på film och ladda upp ett YouTube-klipp? Eller som den här trenden som är nu med dessa mördar clowner - VAD ÄR VINSTEN?! och HUR kan de ens vara VÄRT DET!?
 
Fel människa som utsätts och du kan ge personen men för livet. Jag tänker på mig själv, men också på alla andra. Däremot så kanske jag tänker mest på den där tonåringen jag själv var när jag låg där på marken där min kompis skrek "akta dig" på skämt och min reaktion och mitt mående. Han var ju inte ens utklädd! Jag tänker på att jag vet ju att jag knappast är ensam om att ha PTSD.. 
När jag säger att människan du skrämmer kan få men för livet då är jag seriös. Chansen att man hamnar på psyket eller blir mindre galen är ganska stor.

Jag vill inte utsättas för ett prank när jag är ute och går. Jag vill inte vara med om skräckfilmsliknande situationer för "skojs skull". Du kära Clown som är ute och tycker att det är kul - kan du inte bara tänka till?! 

Jag var 15 år gammal när jag slutade kolla på skräckfilm för att jag inte kunde sova normalt på över 2 veckor. Jag kunde inte duscha om ingen var hemma och knappt gå på toaletten när det var mörkt hemma. Min bror skämtade till och med att jag borde ha sökt hjälp för "att jag var ju knappast normal" när jag betedde mig annorlunda efter att ha skrämt upp mig själv genom att ha sett en film.. 
Jag slutade titta för att jag förstod att det inte var någon underhållning för mig. Det var obehag. Det väcktes känslor inom mig som var otroligt jobbiga. Jag mådde psykiskt dåligt. 
Det som hålls på med nu, är samma sak. Skräck fast i riktiga livet. Panik och olustiga känslor till att behöva titta sig om axeln för en femte gång. Denna gången inte för våldtäksmän, rånare eller idioter utan nu också clowner. INTE OKEJ. Livet är inget rosa fluffigt moln, men måste man göra det värre än vad det redan är?! Jag vill gärna kunna ta mig ut på gatan utan att känna att jag befinner mig som i en bi-roll i en sketen skräckfilm.. 

Tänk på dina medmäniskor kära clown. Sprid kärlek, ballonger och glass istället om du ändå har behov utav att ta kontakt med obekanta.. 
Kommentarer (0)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
BIG CITY LIFE FOR THE 7TH YEAR..
Hurra, hurra på min 7e födelsedaaaa´.. 
 
Ja, för idag för 7 år sedan så bestämde jag mig för att följa min dröm..

och tog mitt pick och pack och flyttade upp till mitt älskade STOCKHOLM! 
 
För er som inte vet det sedan tidigare så är jag faktiskt född och uppvuxen i textil-mode-meckat Borås. Däremot så hade jag i mina tonår satt upp ett mål och hade en dröm som skulle fullföljas. Jag ville flytta till huvudstaden efter skolan. Idag var dagen, för sju år sedan som jag lastade en bil full och åkte upp och började mitt äventyr här! 
Bästa beslutet någonsin. Jag fick fira dagen till ära ihop med min första Stockholmsvän, Ivana. Vi slog två flugor i en smäll och såg till att även fira vårt 7e år som vänner. Supermys, så kul & sååå mumsigt med kalas på en söndagskväll såhär..★ Puss
Kommentarer (0)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
MIN LÄGENHET!
 
För 13 nätter sedan stängde jag dörren till min nya, egna lägenhet. I ett par månaders tid ställde min finaste vän Ella upp med att dela sitt hem tillsammans med mig och nu var det dags att äntligen få tillgång till mitt efterlängtade hem. Stockholms bostadsmarknad är som bekant inte den lättaste och jag låg knappast på latsidan när de kom till att söka men till slut gick det..
 
När jag förstod att det var dags att lämna Ellas underbara lya den där söndagen så fick jag en del separationsångest till både henne och lägenheten måste jag erkänna men samtidigt som jag nästan skrek av lycka. Jag kunde nämligen ana hur känslan skulle bli av att få komma till ett eget hem igen, efter en väldigt lång tid. Jag hade dock ingen aning om förrens idag vilken stor inverkan dessa 13 nätter har varit i mitt liv. Jag har fått ett lugn utan dess like. Jag kan skapa mig en trygghet. Min älskade lägenhet har gett mig ett lyckorus som aldrig avtar. Jag har likt en färgglad såpbubbla i mitt bröst fyllt med glädje och jag har aldrig i mitt liv varit mer i nuet än vad jag är nu. Tacksamheten är nästan löjlig, hyran är nämligen skyhög och jag befinner mig på andrahandsmarknaden där jag endast lånar boendet under en period i livet, men jag är så tacksam. 
 
Lugnet i mitt bröst, i hela min själ är påtaglig. Jag är SÄKER. Jag har hittat en trygg plats i mitt liv. Jag kan växa. 
13 nätter och jag kan känna att jag läker ihop från den senaste turbulenta delen av mitt liv snabbare än någosin. 
Jag är nästan förväntansfull över vilken powerkvinna som kommer utvecklas i den här farten i det här hemmet.. 
Ni förstår säkert att det kan komma en och en annan inredningsbild, fler kärleksförklaringar till mitt drömhem och liknande framöver va? Hoppas att det är okej! Nu ska jag ut och fånga denna lediga, underara FREDAG! Puss J
Kommentarer (2)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like

 
Visa fler inlägg